SKOLAN

Ordning och reda är en förutsättning för frihet

En bra skola ger barn kunskaper. En riktigt bra skola ger dem också möjlighet att tro på sin egen framtid.

För mig är skolan en av samhällets allra viktigaste frihetsfrågor. Den som får med sig goda kunskaper från skolan får större möjlighet att själv välja utbildning, yrke och väg i livet. Att kunna läsa, skriva och räkna och att förstå sin omvärld är därför mycket mer än skolkunskaper – det är verktyg för frihet.

Men för att kunna lära sig måste man kunna koncentrera sig. Kunskap kräver studiero.

Under mina år i grundskolenämnden har jag haft möjlighet att besöka många skolor i Göteborg och träffa elever, lärare, rektorer och annan skolpersonal. Det har gett mig en viktig erfarenhet: det går att göra skillnad.

Jag har sett skolor som konsekvent har arbetat med trygghet, tydliga rutiner och studiero och där utvecklingen i undervisningen, kunskapsresultaten och studiemiljön har gått åt rätt håll. Det är inspirerande att se vad som händer när hela skolan drar åt samma håll och lärarna får rätt förutsättningar att göra sitt jobb.

Ett särskilt intressant exempel är skolor som arbetar med PAX i skolan. PAX är ett arbetssätt för att skapa trygghet och studiero i klassrummet, bland annat genom tydliga gemensamma förväntningar, positiv återkoppling och övning i självreglering. Det handlar om att bygga ett klassrumsklimat där elever och lärare tillsammans skapar bättre förutsättningar för undervisning och lärande.

Det jag framför allt tar med mig från sådana skolbesök är att ordning och reda inte står i motsats till en positiv och inkluderande skola. Tvärtom. Tydliga ramar kan skapa trygghet. När elever vet vad som förväntas av dem och läraren har möjlighet att leda undervisningen blir det lättare att skapa en miljö där elever kan lyckas.

Läraren måste få vara lärare

Jag vill ha en skola där läraren får ägna mer tid åt det viktigaste: att undervisa.

Under den här mandatperioden har Liberalerna i regeringen tagit flera viktiga steg. Lärarens ansvar och mandat i undervisningen har förtydligats, lärarnas undervisningsuppdrag har reglerats och skolans huvudmän och rektorer har fått ett tydligare ansvar för trygghet och studiero.

Det är rätt väg.

Läraren ska leda undervisningen. Elever ska mötas av tydliga förväntningar och få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt. Läraren måste också kunna ingripa när en elev stör undervisningen eller gör andra elever otrygga.

Det handlar inte om att välja mellan kunskap och trygghet. Trygghet och studiero är förutsättningar för kunskap.

Ingen ska lämnas efter – och ingen ska hållas tillbaka

Alla elever är olika. En del behöver mer stöd, andra behöver större utmaningar. Skolan måste klara båda uppgifterna.

Under mandatperioden har Liberalerna därför förändrat stödsystemet, satsat på fler speciallärare och skolsociala team och gett skolorna bättre möjligheter att använda disciplinära åtgärder.

Jag vill att stödet ska komma tidigt. Vi ska inte vänta tills problemen har blivit stora innan vi agerar. Men tidigt stöd handlar också om att våga ha höga förväntningar. Alla barn ska få chansen att lyckas, oavsett bakgrund eller förutsättningar. Den som har svårt att nå målen ska få rätt stöd – och den som ligger långt framme ska få möjlighet att utmanas ytterligare.

Det är så skolan kan bli mer likvärdig och samtidigt ge varje elev möjlighet att nå sin fulla potential.

Stök får aldrig gå ut över elever som vill lära sig

Jag accepterar inte att en elevs rätt att störa undervisningen får gå före andra elevers rätt att lära sig.

Ingen elev ska behöva vara rädd i skolan och ingen lärare ska behöva acceptera hot eller kränkningar. Därför behövs både ett förebyggande arbete och tydliga konsekvenser när regler bryts.

Under mandatperioden har skolornas möjligheter att ingripa stärkts. Liberalerna har bland annat ökat möjligheterna att använda disciplinära åtgärder och infört akutskolor för elever med allvarliga beteendeproblem. Vi har också tagit steg mot en mobilfri skola för att minska digitala distraktioner och skapa bättre förutsättningar för koncentration.

Nu behöver vi fortsätta arbetet. Jag vill se nolltolerans mot stök och kränkningar, trygghetsteam på varje skola och bättre möjligheter att ge elever med stora beteendeutmaningar stöd i mindre sammanhang. Samtidigt måste vi säkerställa att resten av klassen får den studiero de har rätt till.

Ordning handlar inte om hårdhet för hårdhetens skull. Det handlar om respekt – för elever, lärare och undervisningen.

Mindre klasser – mer tid för varje elev

Jag tror också på mindre klasser, särskilt för de yngre eleverna. När klasserna blir för stora blir det svårare för läraren att se varje barn, upptäcka behov av stöd och skapa arbetsro.

Därför vill Liberalerna införa ett maxtak på 20 elever per klass, med början i lågstadiet, och mer undervisning i halvklass i svenska och matematik.

Det är en investering i både läraren och eleven.

Små och trygga skolor ska värnas

En annan fråga som jag har blivit alltmer engagerad i genom mitt arbete i grundskolenämnden är storleken på våra skolor.

Göteborg står inför ett minskat elevunderlag. Det är en verklighet vi måste förhålla oss till. Men hur vi gör det är ett politiskt val.

Jag är inte övertygad om att lösningen alltid är att slå samman skolor och bygga större skolenheter. Tvärtom har jag vid mina skolbesök mött många mindre skolor där tryggheten är hög, relationerna mellan elever och lärare är nära och där personalen känner eleverna väl. Det är miljöer som skapar goda förutsättningar för studiero och lärande.

För mig är det därför självklart att välfungerande små och trygga skolor ska värnas.

Det betyder inte att alla skolor måste vara små eller att storleken i sig avgör kvaliteten. En stor skola kan också fungera mycket bra. Men storlek får inte bli ett självändamål.

När vi förändrar skolorganisationen måste vi utgå från det som är viktigast: undervisningens kvalitet, elevernas trygghet och studiero, kunskapsresultaten, lärarnas arbetsmiljö och närheten mellan elever, lärare och skolledning.

Det är också här jag skiljer mig från den politik som jag upplever alltför ofta har gjort större och sammanslagna skolenheter till lösningen. Jag vill i stället att vi börjar med frågan:

Vad fungerar bäst för eleverna?

Om en liten skola fungerar bra, eleverna känner sig trygga, lärarna kan ge god undervisning och resultaten är goda – varför skulle vi då lägga ner den bara för att skapa en större skola?

Jag tycker att Göteborg ska vara rädd om de skolor som fungerar. När elevantalet förändras måste vi självklart anpassa organisationen där det behövs, men vi ska inte avveckla välfungerande verksamheter bara för att de råkar vara mindre.